I hela mitt liv har mattematik aldrig varit min grej,det har bara varit jobbigt och aldrig har jag vart bra på 

det heller. Under lite mer än två år nu har jag gått en bearbetningskurs i matte för att det sen ska bli lite

lättare att klara av Matte A som det nu heter så fint som Matte 1a eller b eller c beroende vad det är du

ska läsa vidare på högskolan. Hade ingen anning om det här förrän min lärare berättade det idag,känner

mig gammal nu som tog studenten för nio år sen och inte hänger med i det hippiga nu. Vi har bytt lärare

tre gånger nu,hon jag har nu verkade inte tycka om mig i början vilket gjorde att jag började fundera ifall

det kanske är dags att hoppa av då det är inte jätte länge kvar. Tänkte igenom det i två veckor men jag

beslöt mig för att bita ihop och fortsätta,jag måste komma ihåg varför jag började, Nu några veckor bort

är hon plötsligt jätte gullig och snäll mot mig. Jag håller på med ekvationer som nästan alla har svårast

med men det går hur bra som helst,inga problem. I boken finns det ganska enkla räknesätt du ska göra

på men eftersom min lärare vet att jag ska plugga vidare har hon gett mig svårare tal med svårare mer

komplicerade räknesätt,det gick lika lätt. Hon är lika förvånad som jag hur bra det går,det liksom bara går

av farten och flyter på som om jag inte gjort annat. Har fått en hel del beröm idag av min lärare, när jag

skulle gå när lektionen var över imorse säger hon -jätte bra jobbat! Med en klapp på axeln,huvudet högt

och med ett stort leende kunde jag gå därifrån med stolhet. Det är inte ofta jag känner mig stolt just så

där över mig själv,idag gjorde jag det vilken frihets känsla inombords. Men fy vad trött jag är idag,trots

6 och en halvtimme med sömn har kroppen bara skriktik efter sömn,hade helt klart kunnat sova minst

tre fyra timmar till imorse. Klockan stod på 06:00,somnade nästan på en gång igår för jag var helt slut

efter dansträningen. Det var äckligt varmt i danssalen, direkt det blir varmare ute hjälper inte fläktarna.

Det är jätte fint väder ute jag skulle bra gärna vilja ut på en powerwalk men seriöst jag är alldeles föör

trött att ens orka ta mig upp ur soffan och då är jag verkligen trött för det är adrig några problem annars.

När jag var 17 var jag med om en hemsk bilolycka,det här var alltså 2005. Jag,mamma och min moster

var på väg till en julkonsert i november. Vi stod vid ett rödljus där vi väntade på att det skulle slå om till

grönt. Min moster körde våran bil, jag satt där fram och mamma där bak. Det var tomt på bilar vid vägen

vi stod och väntade på grönt men heelt plötsligt hör och känner vi en smäll och vi alla dras framåt i bilen.

Vi alla tre jag mamma och min moster svimade till, jag vaknade av att min moster skrek mitt namn kolla

ifall jag levde. Förstod inte till en början vad som hänt men efter bara några sekunder började man vakna

till. Jag kollade till mamma,hon var inte vaken. Jag skrek hennes namn, ryckte i henne men hon visa inte

någonting. Jag forsatte skrika och rycka i henne, till slut tack och lov vaknade hon till. Tårarna bara forsa

nerför kinderna,var tacksam över att vi alla överlevde men skärad över händelsen. Han som körde på oss

hade tre eller fyra ganska små barn i bilen,dom hade knappt bilbälte på sig och han stank alkohol. När jag

såg honom rusade jag ut ur bilen och skrek det högsta jag kunde och verkligen skällde ut honom. Har nog

aldrig varit så arg och livrädd samtidigt men jag ville att han skulle höra hur han kunde förstört vårat liv på

ett eller annat sätt. Det är nog första och sista gången jag skrikit & skällt ut någon för det är inget som hör

till vanligheterna när det kommer till mig men man var också i chock över allt som hände. Våran bil den var

som en nertrampad cola burk,den var platt och ingenting kvar av den. Mamma och min moster kom lindrigt

undan utan några skador förrutom chock men jag fick whiplers skada utav det,min nacke fick rejält stryck!

Jag har levt med whiplers nu i 12år och bara dom senaste två tre åren har den blivit värre och värre. Det gör

ont i axlar,nacke,rygg,tinningarna,pannan och över ögonen. När det är som värst kan jag inte komma upp ur

sängen,då ligger man till sängs allt från tre dagar till en vecka. Man klarar inte av ljuset från solen,lampor är

bara att släcka,kan inte kolla på teve och inte höra ljudet från den heller hur lågt ljudet än är,persiennerna är

nerdragna,alla dörrar runt mig måste vara stängda. Det här är vad som krävs för att jag ens ska ha en chans

att kanske kunna somna. Smärtan är alltid där dygnet runt dag för dag månad efter månad år efter år fast det

finns dagar jag också får må helt bra då smärtan inte är speciellt hög,det är inte ofta men ibland och då njuter

man och får påminnas hur det var att leva ett liv utan konstant smärta. När jag haft en stor migrän från själva

whiplersen när man isolerat sig i ett mörkt rum, sprungit på toa av illamående och lite mat då blir kroppen och

nacken extra känslig.Precis som när man vart sjuk av influensa länge då laddar kroppen ur,din energi är borta

och kraften är extremt låg,du orkar inte saker på samma sätt. Samma sak är det av min migrän som är värre

än vanlig migrän,det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker förklara hur det känns det går inte att veta du

måste själv uppleva det. Det tar några veckor för mig att komma tillbaka,att bli människa igen. Det lilla minsta

ansträgning ger mig värk på ett eller flera ställen. Om jag går till affären för att köpa en franska bröd, ett paket

ägg och smör det är inte speciellt tungt att bära på i väskan men min axel bara viker sig och man vill gråta av

smärtan,det kan göra mig helt slut i två dagar. Åka till skolan,behöva sitta lite böjd med huvudet vid min bänk,

samma sak där. För er som lever utan whiplers för är det här ingenting men för oss som lever med whiplers är

det en riktig energi tjuv. Jag har haft ont i huvudet en hel del nu i två veckor,igår var första dagen smärtan gav

mig en sån där bra dag men idag är värken tillbaka. Man vill egentligen bara skrika att lååt mig vara, gråta och

gräva ner sig. Visst det kan man göra men det gör inte smärtan varken mindre eller bättre du måste kämpa dig

igenom varje dag. Jag har också dagar då jag är så jävla trött på att behöva leva med konstans smärta och jag

bara gråter men det är okej för det är vad man behöver ibland. Det är inte roligt att leva med smärta dag ut och

dag in och du kan göra absolut ingenting åt det förrutom tillfälliga stunder men inte mer än det. Trots att jag har

fått whiplers något jag är tvunget att leva med går det ändå att vara glad och leva ett lyckligt liv, det gäller bara

att hitta dom där små sakerna som ger dig något, tänka positivt, träna & värme då funkar det att leva med det

för även om smärtan påminner dig och visar sig kan du alltid vinna över den genom att aldrig någonsin ge upp.

Kan ni förstå att september är här? Snacka om att tiden sprungit rakt framför ögonen på en,var det inte

nyss juni? Det är väl nu jag har accepterat att hösten är på väg, vi fick några varma sen sommar dagar

två gånger tre till fyra dagar det gjorde mycket! Aldrig kul när sommaren är slut men nu är jag redo inför

hösten ändå fast längtar redan till nästa sommar. September är min månad,en månad av förändring och

utveckling. Kan nog bli en bra månad. Känner för varje dag hur jag växer som person,ser saker nu med

helt andra ögon, inser vad jag själv behöver för att jag ska må bra och börjar förstå vad jag vill ha i livet.

Något börjar ändå hända i mig,ibland har man inte alltid koll och tankarna kan rusa iväg men i övrigt går

livet i rätt riktning och det känns som om något är på väg, någonting hänger i luften och med det menar

jag nått positivt. Vad det är,hur det händer, när det kommer hända det visar sig med tiden. Jag ser fram

emot vad det än nu är men till dess ska jag bara njuta av livet mina dagar i vardagen och bara vara nu :)

Det bästa med regnväder,inga gettingar! Fast föredrar nog ändå sol och värme framför det hur vansinnigt

rädd jag än är för dom, bara deras ljud när dom är på väg mer mig rysningar och hjärtstopp nästan hahah.

Efter två hela dagar med bara regn och rusk kommer solen alltid fram och räddar oss i det kalla, lite små

kyligt var det imorse vid åtta när jag åkte till skolan sen vart det t-shirt väder. För mig har det blivit en hel

del bussåkande för min del,sex gånger!? Till skolan,hem från skolan,ner till stan för att gå på möte,glömt

mobilen hemma som jag behövde bara att åka hem en snabbis,ner till stan igen och möta mamma igeen

sen hem. Vilken dag haha men trots kaos,möten,tidig morgon,lite sömn och allt där till har den här dagen

vart suverän på sitt sätt. Har gett mig själv shopping förbud på kläder nu eller från och med nu får det bli

eftersom Gina Trico bara skrek kom in shoppa kläder hos mig ( i mitt huvud ) haha det går inte att liksom

INTE gå på klädaffärer på stan utan att shoppa men har man mål som jag har nu att spara pengar då är

det inga problem. Skillnaden mellan mig och dom på lyxfällan är att jag kan dra en gräns,dom har ett sånt

stort behov att fylla av shopping. Absolut,känner jag mig ledsen någon gång kan jag tröst shoppa men hej

vem gör inte det då och då? Men jag är inte shopping beroende. Hittade iallafall en tröja på Gina, dom här

tröjorna som har ett hål vid axlarna som går liite ner på armarna är jätte inne nu. Köpte mig en sån i svart

som faktiskt såg bra ut på mig. Den var både en myströja,träningströja och en fin tröja som taget och inte

alls dyr. Är det någon annan än jag som ogillar dom här lapparna som sitter innanför tröjor som man alltid

klipper bort ? Dom åker av direkt jag köpt ett plagg... Har tröjan på mig nu,den är mysig verkligen. Imorgon

har jag sovmorgon till nio,det känns som rena rama lyxen när man gått upp sex och halv sju två dagar nu i

sträck haha. Kollar ni på idol? Den nya juryn är faktiskt okej,jag gillar dom starkt men har liiite ganska svårt

för Fredrik Kempe fast han gråter lika lätt till allt som mig haha. Annars tycker jag i det stora hela att dom är

hel sköna,gillar Quincy klart bäst vilken härlig människa. Min kväll spenderas framför teven ikväll med idol <3

Dom flesta brukar känna nej det är måndag imorgon men jag känner tvärtom,en hel vecka utan dansen

men imorgon är dags igen,har också köpt snyggaste träningsbyxorna också då blir det extra kul liksom.

Har precis ätit och ville kolla på något medans jag käka men visste inte riktigt på vad. Kom att tänka på

det här nya programet Karlssons som går på trean,mest för att se om det är något att börja följa. Kollade

fem minuter sen satt jag och asgarva VAD I ALL SIN DAR ÄR DET HÄR? Jag ger det en chans,kolla väl

fem till tio minuter till men det vart bara tokigare,knasigare och konstigare. Man satt bara och skratta till

eller åt den här familjen men nu känner inte jag dom privat så tänker inte sitta här och döma dom men så

här på teve hörde dom inte hemma tyckte jag. Pappan och sonen bara drack öl och är biltokiga,dottern är

yoga och hälsa tokig (inget fel med det men sättet hon var på) och mamman det vet jag inte men när dom

visade hennes namn stod det Super kvinnan KNAS säger jag på det hela haha! Första och sista avsnittet

jag kollade på,blir hellre tvingad att kolla på dom här beverlyhills fruarna som också är något jag inte fattar

varför man vill ställa upp på men det är jag. Nu vart det en himla massans gnäll från mig men kände bara

att jag behövde skriva av mig efter jag kollade på det där hehe. Sista sommar dagen sjöng på sin absolut

sista vers igår,jag verkligen sög i mig all värme som gick men nu är nog sen sommar dagarna över,nu är

hösten på väg men jag är iallafall tacksam för dom tre eller fyra fina varma dagarna vi fick även om det är

alldeles för lite men bättre än ingenting. Här i västerås regnar det just nu eller gjorde precis vilket är ibland

mysigt. Apropå mysigt,igår kväll tog jag och min pojkvän en spontan kvällstur med bilen. Vi körde säkert i

tre timmar. Jag ville till någon sjö och kolla när solen går ner fast vi han inte riktigt men vi hittade en jätte

fin sjö lite utanför Salbohed som heter Öjesjön. Vattnet var glasklart,man såg molnen och färgerna i vattnet

och det var total tystnad mitt ute i ingenstans. Vi bara stod där,höll om varandra och tog in den här otroligt

vackra utsikten vi hade precis framför oss. Man skulle haft några filtar och ved att tända en brasa med för

det hade vart toppen men det här slog alla ställen jag vart på,kunde lätt stått där hela natten och bara kolla.

Fick verkligen en fin bild med mobilen,otroligt vackert och tystnaden gjorde stämningen ännu mysigare<3

Efter dansträningen i måndags åkte mitt självförtroende och säkerheten i mig själv upp i skyarna,det var

som att ingen och inget kunde rubba mig. Kände mig stark som om ingenting var omöjligt längre utan allt

var möjligt. Dagen efter mot kvällen åkte mitt självförtroende ner som en berg och dalbana,kände mig så

där liten som jag oftast gör och allt blev plötsligt omöjligt. Varför gör man detta mot sig själv? Varför låter

man sig känna dom känslorna? Hur kan dom vara starka ena dagen och svaga andra dagen? Var det ett

bevis inför mig själv att jag kan visste? Att känna mig lika liten som pyssling där alla kollar ner på mig &

skrattar är den jobbigaste känslan att känna. Det är inte jag. Vill känna trygghet i mig själv,kunna bli mer

självständig,att verkligen inget kan rubba varken min dag min glädje mitt självförtroende men också det

mest viktiga förstå att ingenting är omöjligt att tro på sig själv och alltid göra det du gör för bara dig,inte

för någon annan eller för att försöka vara någon annan jag vill vara mig själv och må bra i både allt som

jag gör och har i livet. Det är många gånger man vill visa upp sig själv som den duktiga,att jag fick det

där jobbet eller kolla vad fint jag köpt till mitt fancy hem. Det här är något vi ALLA gör från och till för vi

behöver uppmärksamhet eller bekräftelse någon gång i livet. Men när man kommer till den där punkten

det där stadiet i livet då man inte behöver visa upp sig inför alla då lägger man ut bilderna för att du vill

sen hur många likes eller kommentarer du får det kommer du sluta bry dig om för plötsligt är det bara

en bild för dig. Den här punkten i livet vill jag komma till,ibland kan jag se hur andra personer får hur

många likes som helst när jag själv lägger upp liknande men jag får kanske 6-8 likes istället för 26?

Det här är sånt som jag inte vill bry mig om,ta personligt och må dåligt över för det är onödigt att du

är dum mot dig själv för det är exakt vad vi är när vi egentligen är bra som vi är. Varför komplicera

livet ännu mer än vad det redan är när vi kan göra det lättare? Jag är jag & det är den jag vill vara.

Äntligen kan jag stryka soffa från min lista,det har vart himla letande och när man väl hittat en som man

fastnat för då finns den inte eller funkade inte i lägenheten men nuuu har jag hittat och köpt en soffa från

Mio, det är en 3-sits soffa med en divan och soffan är mörkgrå men bilden ni kommer få se här under är

svart. Vart faktiskt riktigt nöjd med den,säng har jag också hittat ska bara beställas tv-hylla är köpt såå

nu är det bara matbord och stolar kvar och en byrå kanske ett skrivbord också kanske det visar sig sen

med tiden. Nu är det lite mindre än fem veckor kvar till inflyttning,träffade på en gammal vän igår när jag

var på mio och hon ska flytta in i huset brevid mig kommer bli jätte kul och vi kan ta upp våran vänskap

igen sen hon slutade på dansen för två år sen. Tror det här kommer bli en nystart för mig på många sätt

och att saker och ting kommer falla på plats. Längtar till allt är i plats i lägenheten och man är hemma<3